Ååh så jobbigt.
Jag kan fortfarande stava till träna men vet inte hur det känns.
Idag när jag satt här å filosoferade i min ensamhet kom jag på att jag är lite pepp på att börja träna igen. Ju mer jag tänkte på det ju gladare blev jag så jag klickade in mig på friskis hemsida, insåg att det var en timme kvar tills dom skulle stänga å strax därefter satt jag i bilen påväg dit. Jag pratade med en mycket mycket trevlig kvinna där som var till stor hjälp för mig. Efter lite velande hit och dit så bestämde vi oss för att jag ska prova nåt pass nu i veckan för att se om jag trivs där och gör jag det ska jag skriva in mig nästa vecka.
Det känns sjukt bra faktiskt, jag känner redan hur pigg jag är! Har just klurat lite på vad jag ska köra till veckan, det står nog mellan ett spinningpass på torsdag efter jobbet och ett spinningpass på fredag morgon på min lediga dag. Vi får se vad jag väljer lite närmare. I övrigt jobbar jag mest bara kvällar nu i veckan så det sket sig lite på min första vecka men det tar jag igen!
Jag är på gång och jag gillar't!! Välkommen tillbaka, livet!
Regnbuen har mange farger
Det finns anledningar som gör att jag verkligen vill åka till norge, det finns anledningar till att jag inte alls vill åka till norge, det finns anledningar som gör att jag tvekar och sen finns det anledningar som gör att jag är helt säker på vad jag vill.
Jag sökte två jobb, ett är redan passerat och förbi. Ett kvar så jag tog och sökte ett till. Men vill jag det? Kommer jag ta jobbet om jag får något av dom? Och kommer jag göra det av rätt anledning? Eller kommer jag låta bli att ta jobbet om jag får något av dom? Och kommer jag göra det av rätt anledning?
Ikväll har jag listat för och nackdelar. Siffermässigt ligger det ungefär lika, frågan är om det är för eller emot som väger tyngst.
Jag är mest rädd för att om jag åker är det mycket som kan gå sönder här hemma och om jag inte åker så har jag nog missat den chans jag hade att göra en sån grej.
What to do?
eller
Vincent Olof Kenneth Zetterlund Larsson - Min hjälte!
Vincents mamma och min syster Cathrin skrev i sin blogg den 20 april 2009 om sin dag, då stod det följande:
”Idag gjorde Vincent en premiärgrej! Idag på babysimmet så dök han för första gången! =D Han var så duktig! Ser redan fram emot nästa gång, då han kan få dyka igen! Min duktiga lilla kille! Att han sedan blev så trött att han somnade i bilen på vägen hem från badet (typ 3-4 minuters körning hem) och sov fortfarande när jag lyfte ur honom ur bilen och gick in är en annan sak! Det är jobbigt att träna! ;)”
♦
Den 3 oktober 2009 kan vi istället läsa detta om dagen:
”Inte helt otippat så ligger Vincent inne på sjukan igen. Igår fick han feber igen och vi åkte in. Sattes igår kväll på antibiotika och alvedon. Natten har varit skaplig för Vincent, men jag fick lov att ligga på de nerfällda sänggrindarna mellan våra sängar för att han ville ligga nära... I morse var han gnällig, men hade ju kräkts igår kväll så magen var väl kanske tom. Jag kallade på mat och när han hade 4 ml kvar (av 80) så satte han sig upp och bara tokspydde...”
♦
Mitt 2009 handlade mest om min älskade underbara systerson Vincent. I april, 3 dagar efter inlägget om babysimmet fick vi besked att Vincent har cancer. I november stängdes medicineringen av efter 8 behandlingar och mer tid på sjukhus än hemma och nu igår var dom in på magnetröntgen för att se hur kroppen tar hand om det som är kvar. Om det går bra får skrutt börja på dagis i fabruari, och hur underbart skulle inte det vara? Skulle någon nämna Vincent och dagis i samma mening för ett halvår sen skulle vi nog skratta allihopa, för då var det inte ens tal om det på ett bra tag!
♦
För mig har det jobbigaste varit att hela tiden förklara mig för att jag inte mått bra. Många förstod allvaret från början men ju längre tiden gick, destu mindre kunde folk förstå att jag fortfarande mådde dåligt. Men bara för att han varit sjuk länge betyder inte det att han är mindre sjuk, och vi som lever med det här varje dag har faktiskt väldigt svårt att släppa det. Hjärtlösa människor har kommit och gått, jag har stundvis mått skräp och stundvis har det gått ganska bra, men hela tiden har den lilla pojken funnits i mina tankar. Det allra värsta var när jag fick höra på jobbet att det var mina privata tankar och privata tankar lämnar man hemma när man går till jobbet. Det gjorde oss alla väldigt upprörda och det kändes kränkande att få höra det, vissa saker kan man lämna hemma när man går ut, men en sån här sak har jag aldrig kunnat lämna hemma. På gott och ont. Alltid har tanken följt mig, oron har gnagt i magen på mig och tårarna har alltid funnits till hands. Jag fungerar så, jag tror många fungerar så när något sånt här händer, men sen finns det ett särskilt folkslag som inte kan förstå och det får stå för dom.
♦
Han är en liten kämpe som klarat av det här så himla bra och nu hoppas vi på bra besked under nästa vecka när resultatet kommer från magnetröntgen. Det är dagis eller sjukhus som gäller, måste jag säga att jag hoppas på dagis?
♥
Får moster gos?
bild lånad från Vincents bilddagbok.
Nu räcker det?
Jag skulle lätt kunna låta bli att skriva här bara för den där jävla rubrikens skull, men nu ska jag skriva ändå.
Lite grejer som jag tänkt på idag.
Det kanske tar högst 40 minuter för mig att gå runt lillsjön i lagom tempo, varför gör jag det inte?
Från och med idag ska jag alltid veta vad jag vill, då blir det mycket lättare.
Jag har ingen ork att bry mig om saker jag inte har med att göra.
Jag saknar att gråta lite, för det känns alltid bättre sen.
Jag ska kolla på desperate nu och sen sova.
Tjipp!
har du en famn för mig?
Kommer ni ihåg när jag såg ut sådär?
Nu är jobbhelgen över för denna gång, två lediga nu, härligt!
Har ringt extremt lite idag vilket har gjort att jag haft för mycket tid att tänka
- inte bra -
Ikväll har jag och the boy next door sett film,
det var mysigt. Förutom dom rosa elefanterna som störde lite.
Nu ska jag sova. Imorrn blir det massage och sen jobb till sena kvällen.
Could it be you?
Jag hade skrivit ett långt inlägg men sen insåg jag att det skulle bli ett sånt där jävla "idag-har-jag-gjort-detta-och-jag-vet-att-ingen-bryr-mig-inlägg" så jag la ner det. För att göra en lång historia kort har jag iaf fått riktigt god mat av the boy next door (som alltid håller vad han lovar), hundvaktat, kört bil och ska nu sova.
Har även kommit fram till mycket bra grejer idag när jag funderat lite. Det är asbra. Men nu är det dags att sova. Jobbet väntar imorrn igen.
Zandra, Zandra, en baginbox och en grill, vad mer kan man begära?
Det är något med min vän Zandra Högsander som imponerar mig. Det är en smart kvinna, kvicktänkt som få!
Sen kan man ju tycka att hon är mer eller mindre smart som säger "åka hem" åt det jag skulle säga "åka ner till stockholm" men det får ju stå för henne.
Nu ska jag ta en kopp te med den damen innan jag faller in i drömmarnas värld.
LCHF, ett bättre sätt att leva på
Efter min promenad runt lillsjön idag gjorde jag lunch. Paprikahalvor i ugnen fyllda med köttfärs, purjolök, fetaost och vanlig ost. Till detta gjorde jag lite gurka och tomater. Det blev gott.
Nu klurar jag på vad jag ska laga till middag. Det lutar åt tacopaj a'la LCHF. Jag gillart!
Jag måste verkligen köra stenhårt med LCHF nu om jag ska sluta snusa också så jag inte går upp massa onödigt i vikt.
Vem har min dahlqvist & airam - kokbok?
Då när det blev tvåtusentio
If heaven is the only place - Would you take my hand?
Nu för tiden ser det ut såhär på mitt favoritställe
Jag längtar efter sommar!!!!
The times passing by,
I feel like you,
I always do.
You're my place to hide,
I don't know why.
Still hear your voice,
Still feel the same,
A single kiss can stop the rain.
So close to you,
In everything I do
Wouldn't it be good to be in your shoes, Even if it was for just one day? Wouldn't it be good, If we could wish ourselves away?♥
Sen var det faktiskt det här med facket
Igår när Vims åkte hem fick jag jättetråkigt så jag bestämde mig för att umgås med mina favoritpojkar. Åkte dit, satt för femtielfte gången och försökte förstå det roliga med familyguy och sen började vi kolla på en serie som Johan fått i julklapp. Den var sådär, mest knarklangare och människor som såg likadana ut. Jag förstod inte så mycket. Sen kom säris också. Jag hittade en tidning från Byggnads och började kika igenom dom för att läsa lite om Lavaldomen. Men eftersom Robin lägger alla tidningar på ett så bra ställe att han inte hittar dom själv (skulle man kunna säga) så hittade jag inte mycket om det. Däremot hittade jag något annat intressant..
Där står sen en massa karlar och förklarar varför dom kliver av facket. En del exempel;
”DÄRFÖR LÄMNAR VI FACKET”
Byggnads känns mest som
"Byggnads känns mest som ett gäng slipsar som sitter och tycker och tänker en massa men som egentligen inte vet någonting. Det har aldrig kommit någon från Byggnads och pratat med oss. Man ser någon logga här och där, men det är allt.”
och
"Rent ekonomiskt känns det inte som ett hinder, men vi har alltid jobb och jag har aldrig haft användning av facket. Sen är det sällan som man ser Byggnads ute på arbetsplatserna."
ett gäng slipsar som sitter och
tycker och tänker en massa men
som egentligen inte vet någonting.
Det har aldrig kommit någon
från Byggnads och pratat med oss.
Man ser någon logga här och där,
men det är allt.”
Här är ett av de exempel jag tycker är sämst. Vad vill folk? Att deras fackförbund ska ringa på morgonen och fråga om dom sovit gott? Att dom ska komma och värma deras lunchlåda? Ska fackförbunden stå givakt 24/7 så lovar jag att det kommer kosta, tid är inte gratis. Och eftersom det också är en anledning till att folk kliver av (medlemsavgiften) så skulle det inte bli ett dugg bättre. Facket finns för dig när du behöver dom och övrig tid arbetar dom för att du ska få så bra villkor som möjligt, räcker inte det?"Jag var med en sväng i några månader, men det var för dyrt. Om jag går med igen skulle det vara för att Byggnads arbetade för att jag fick mer betalt. Vad gäller solidaritet med de andra så vet jag inte, jag har inte varit med speciellt länge och har inte tänkt på det. För min del känns det som att det kvittar om de kommer ut till bygget eller inte. När jag gick på skolan fick vi besök av en gubbe från Byggnads, men det var inget man la på minnet."
Detta är ju smart tänkt. Vad tror killen att byggnads gör? Poppar popcorn och skickar ut inbetalningskort? Tänk om han förstod att hela den fackliga verksamheten har hjälpt honom att ha den lön han har idag, att det är facket som från början förhandlat fram kollektivavtalet och att det är i kollektivavtalet som lönerna regleras!
"Än så länge är det en ekonomisk fråga. Jag har bara arbetat i sex månader. Jag tycker att det finns bra avtal på firman jag jobbar för."
Fortfarande, varför har dom bra avtal? JO FÖR FACKET HAR FÖRHANDLAT FRAM DET! Anledningen till att facket har kunnat förhandla fram det dom gjort är ju för att vi är så många medlemmar! Tillsammans är vi starka! Och vad händer då om han kliver av för att det "redan finns bra avtal"? Ett kollektivavtal håller i fyra år, har vi efter de fyra åren inga medlemmar har vi ju heller inga att förhandla åt, tror ni att vi i en sån situation skulle kunna va kvar "bra avtal" ??
"Jag gick ur för ett och ett halvt år sedan. Det blev för dyrt. Samtidigt visste jag inte om jag behövde facket. Jag har arbetat på samma firma i 20 år och aldrig haft några problem."
Ännu en stjärna till karl. Visst är facket jättebra ifall man hamnar i konflikt med sin arbetsgivare och det är ju jättebra att han känner sig säker på att han inte kommer hamna i en sån situation, men facket är så mycket mer än så, och som jag tidigare nämnde är ju facket idag starkt pga högt antal medlemmar.
Människor är inte så smarta i allmänhet. Jag är med i facket, är du? För om du inte är det är det oss andra du får tacka för de avtal som du har, för den lön du har och för att du har rätt till betald semester. Du kan också tacka oss för att du är försäkrad när du ändå håller på. Jag tycker det är dags att alla går med i facket, det här med snålskjuts är inget som håller i längden...
Årskrönika? Nej va?
Jag hade varit jätteseriös och börjat skriva ett långt inlägg om mitt 2009. Men hur ska man göra en lång historia kort?
2009 innehöll massa saker. Jag och Johan gjorde slut och flyttade ifrån varann efter 2,5 års samboskap, Vincent (min systerson) blev sjuk i cancer, min bästaste vän Tina flyttade till Halmstad med sin familj, jag förlorade kontakten med en av de bästa vänner jag haft, jag var i två omgångar sjukskriven för depression och försökte mig på detdär med att "prata med någon" utan resultat, jag och Jessica började äventyra och roadtrips har nu blivit lite av våran grej, jag flyttade till en bättre lägenhet, Hemvägen bildades.... Ja listan över både bra och dåliga saker kan göras lång helt enkelt.
Nyåret spenderades i Jessicas mammas stuga tillsammans med fina hemvägenfamiljen. Det är då alltså jag, Jessica, Johan och Robin (och hundarna såklart). Jag och Johan tog en tur till stan igår på dan för att hämta dom omtalade (ja bland oss två iaf) byxorna och tillhörande telefon och då hamnade vi i diket också. Men med Johans superbil och hans superskills i att köra bil tog vi oss lätt därifrån också.
Robin lagade kanongod mat, Jessica gjorde kanongod efterrätt, Johan eldade kanonbra och jag låg kanonhärligt framför elden mestadels av tiden. Vi spelade spel, pratade, skrattade och hade det jättebra! Det var det bästa nyåret för mig och jag tror att ett år som börjar bra kommer bli det hela året!
Idag kom vi hem från stugan och jag packade in mina saker hemma, tog en dusch å gick över till Johan som bjöd på middag och vi såg lite film. Bra kväll och nu ska jag snart sova. Sötaste Vims ska vara med mig i morgon och jag tänkte vara en pigg moster!
