Zandra

När jag har tråkigt på jobbet läser jag bloggar, som dom flesta andra =) Idag hamnade jag på en blogg jag inte läst på länge, en blogg om en tjej, hennes karl och deras två söta barn. Men dom typ 20 första inläggen handlade bara om barnen så jag var tvungen att gräva vidare lite och hittade tillslut varför. Dom har gjort slut. Dom har varit det där paret som alltid har varit tillsammans och som alltid skulle vara det, men nej, nu har dom gjort slut. Det var konstigt att läsa men dom verkar iaf ha bra kontakt. Och dom allra flesta vet nog var mina tankar försvann när jag läste om det..

Det har gått 5 månader och 5 dagar idag sen jag hade en värdelös dag. 5 månader och 5 dagar sen jag trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna känna lycka eller glädje igen. Tårarna ville inte sluta rinna och jag funderade på allt jag kunde gjort annorlunda och alla sätt vi skulle kunna få det att fungera på. Det var länge jag mådde dåligt och jag bröt ihop tre gånger under en ändå ganska kort fika med hans mamma ungefär en månad senare. Allting var så fruktansvärt jobbigt, vi hade så mycket planer, en del redan bokade och klara, andra under bearbetning och funderingar. Vad skulle hända med alla planer när det blev stopp, slut, finito? Jag blev tvungen att tänka på alla saker jag slapp för att försöka må bättre. Jag slapp sporten, jag slapp tvätta någon annans kläder, jag slapp diska någon annans disk, jag slapp städa upp efter någon annan osv. Men å andra sidan gjorde jag ju allt det där för hans skull. Jag visste inte hur jag skulle få livet att gå ihop igen, allting var bäcksvart.

Men jag har arbetat mig tillbaka till det glada livet, jag lever och njuter av livet som det är just nu. Jag saknar honom ibland, såklart. Vi bodde ändå tillsammans i två och ett halvt år. Jag saknar hans släkt, hans vänner, allt. Men jag klarar mig. Jag mår bra och jag har så underbara människor omkring mig att jag inte kan må dåligt över det som hänt. Jag har framförallt min hemvägenfamilj som växer lite eftersom - helt underbara människor som får mig att må bra! Jag har André som alltid gör livet lite ljusare för mig, jag har min familj som är underbara och jag har en hel del andra människor som får mig att le.

Livet är en berg-och-dal-bana för mig. Vissa dagar vaknar jag skrattandes, andra dagar vill jag inte vakna alls. 2009 kommer nog att bli det år jag mått både bäst och sämst hittills.

Jag ville bara lufta lite känslor. Nu är det dags för sängen, i morgon kommer en reportagefotograf till skolan och ska bedöma våra bilder. Jag vill vara pigg.