And that's what she said...

Man kanske skulle ta för vana att gå runt lillsjön varje dag. Det är en härlig sväng, lagom långt (även fast inte mina pojkar tycker det) och man hinner tänka alldeles lagom mycket.
Jag gnäller mycket stundvis men jag måste ändå säga att jag inte varit mig lik på ett tag. Jag gör inte alla dom där saker jag borde göra, jag tänker inte så mycket som jag borde och jag tar beslut utan att fundera på vad nästa steg kommer bli. Och visst fan funkar det ett tag, men tids nog kommer den där bubblan spricka, det kommer inte fungera och vad gör jag då?
Idag behövde jag egentid. Många tycker illa om det ordet men som ensam kan man faktiskt ha egentid utan att det stör. Jessica och jag tog en tur runt lillsjön och trots att det pratas hela vägen runt hinner man tänka så mycket egna tankar att det blir bra i slutändan. Det är tråkigt att gå själv, det är inga gatulysen runt och trots att jag behöver vara själv behöver jag också sällskapet, det var en skön promenad.
Jag har jättemycket saker jag skulle vilja skriva, många tankar att lufta och många känslor att dela med mig av, men idag kommer jag inte göra det. Istället ska jag faktiskt krypa ner och läsa lite i en bok jag beställde under Jessicas korta men tappra period som försäljare. Sen blir det mörkt tidigt hemma hos fröken Larsson, det har varit en lång dag som varit bra på många sätt men som likförbannat lämnat många frågetecken efter sig.
I morgon bitti går jag runt lillsjön, köper frukost påvägen hem och tar tag i saker jag skulle gjort för länge sen innan jag börjar jobba och jobbar till sena kvällen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0