Zandra

I en film är alltid slutet bestämt innan och hur det än går påvägen dit så slutar det alltid precis som det var tänkt. I det verkliga livet försöker vi själva bestämma hur slutet ska bli, men vi kan aldrig veta. Jag menar, slutet för mig och J skulle ju aldrig vara att göra slut och flytta ifrån varann, vi skulle ju ha hus å grejer, vi skulle resa och vi skulle ha det bra. Missförstå mig inte, det är inte honom jag saknar och det är inte han som är anledningen till mitt inlägg. Jag trivs bra utan honom och tycker att det är jätteroligt att han är lycklig. Men grejen är ju att vi aldrig vet hur det slutar, och varför ska vi då försöka, egentligen?