Zandra

Att kedjesnusa på jobbet är inte bara extremt dyrt, det är också väldigt onödigt. Jag stoppar in en snus under läppen, det går en stund och sen börjar jag fundera på om jag har nåt där eller inte. Jag byter sida på den men det blir snart samma sak. Några samtal kommer och går, jag hoppas alltid att nästa samtal blir nåt så enkelt som mekonomen i falun. Det blir sällan så. Jag får trixa mig igenom hemsida efter hemsida för att göra kunden nöjd. Och det gör jag ju gärna, missförstå mig inte. Jag skulle inte varit på jobbet om jag inte hade inställningen att inte göra kunden nöjd. Men det hade varit så enkelt med lätta samtal, som gjorde att jag slapp leka detektiv hela dagarna. En gång i halvtimmen byter jag snus. Dom känns ju inte god damn it!! Det kommer några extremt roliga samtal. En del dialekter får mig att le, som när är karl säger "Kan dö köpplä mä?" och när jag svarar "självklart" kontrar han med "tåck!". Bara det kan göra livet lite ljusare en kort stund. Jag gillar människor som kan skämta lite, som inte bara ser vad det kostar att ringa till oss och hur lång tid det tar för mig att skriva konstiga ord och orter eller blir bitter för att jag inte hittar pizzerian som var skriven på Mohammed Alhadi istället för Aladin som det tydligen kallas i folkmun. Jag byter snus igen. Stressade stockholmare gör mig nervös och innan de har sagt förnamn, efternamn, adress och ort på den de söker har jag glömt allt utom orten. Jag tvingas fråga igen, den stressade stockholmaren blir irriterad och jag byter sida på snusen för att se om den känns lite mer. Jag tittar på klockan, det är en halvtimme kvar innan jag får gå hem för dagen. Jag tittar på snusdosorna som ligger på skrivbordet, funderar på om jag ska räkna ut vad varje snus kostar i en dosa och se hur mycket pengar jag gjort av med idag bara för att jag har haft så tråkigt. Jag bestämmer mig för att låta bli det sistnämnda men önskar att jag kunde få en liten nickokick så jag fick ut nåt roligt av dagen.