Zandra

Idag tillåter jag mig att klaga. Passar det inte så sluta läs här.

Idag har jag haft lite av en depp-dag. Många tankar har snurrat i mitt huvud och allt för många talar om för mig vad som är smart att göra och inte. Det många inte ser eller verkar förstå är att mitt liv är mitt. Jag äger det själv, bestämmer vad jag gör och hur jag tänker. Jag har gått igenom allt det här en gång förut, jag är nöjd med beslutet jag tog då och har inte för en sekund ångrat mig och det värsta är att jag överväger att ta samma beslut igen, men på lite sämre grunder än då.
Det kan hända mycket i en människas liv på väldigt kort tid, och 2009 kunde inte ha startat sämre än såhär, samtidigt vill jag tro att det alltid kommer något gott ur alla situationer. Att jag lär så länge jag lever, att jag kan intala mig själv att jag är bra, att jag duger och att mitt liv är helt okej överlag. Jag har flertalet bra dagar än dåliga nu, jag känner mig ofta stark och bra. Men dagarna kommer då jag känner mig som skräp, vilket inte på något sätt känns konstigt i den situation jag befinner mig i - däremot känns det konstigt när jag delar med mig av det, för då tycks ingenting spela någon som helst roll. Jag menar inte alls att ingen varit med om värre saker än mig, jag har det inte sämst, det är inte för en sekund synd om mig. Men om jag väljer att dela med mig av mitt liv så räknar jag med att få respons på det, men den kommer inte, och varför ska jag då dela med mig?

Jag talar om vänskap. Komplicerad vänskap som tar mycket energi.
Vad betyder egentligen vänskap för er? Handlar det om att ge och ta, eller kan man välja vilket av dom man vill ägna mest tid åt?

Regnet smattrar mot balkongtaket, det börjar bli mörkt. Lars Winnerbäck sjunger fortfarande här hemma hos mig och jag tänker mycket på den tiden då allt han sjöng var allt jag trodde på. Jag har tänt ljus ikväll, ligger i soffan med täcket snurrat runt hela mig. Det känns som det är höst, jag småfryser och mår precis som jag brukar när hösten är på ingång. Sommaren har bara börjat och jag vet inte om jag ser fram emot den lika mycket längre. På väldigt kort tid har väldigt mycket förändrats innanför dörren hos Z Larsson. Jag har byggt upp min egna borg här. Jag trivs, går runt och plockar och tänker.

Den absolut bästa som finns i mitt liv dagar som dessa är André. Med honom är ingenting svårt, ingenting är komplicerat och ingenting är för jobbigt att prata om. Tack vännen för att jag har dig i mitt liv och för att jag haft det så himla länge helt oförändrat, du är underbar!



Jag är säker på att i morgon är en bättre dag, att det är en svacka jag haft idag.
Dåliga dagar kommer alltid med jämna mellanrum.
Det är dags för mig att sova. Jobbet väntar i morgon.

För er som har läst det ja skrivit säger jag bara: