A walk in the park shouldn't be that bad

Det blev en lång dag idag. Kollade på oth och drömde mig bort i känslornas värld en stund ikväll, sisådär 4 timmar ungefär.. Jag är verkligen en känslomänniska, jag tycker om känslor - både att känna och att prata om dom. Det är sån jag är. Stundvis blev det en konstig kväll. Jag vet inte hur mycket jag varken vill eller kan gå in på det här, men ja, konstig blev den.

Det är som att längta bort och längta hem samtidigt. Som att vilja och inte vilja. Och just nu varken vill jag eller inte och jag vill varken bort eller hem. Jag tror jag stannar i historiernas underbara värld, ett manus är alltid så genomtänkt och fint skrivet. Det är alltid bra och det är så jag ska ha det, en annan gång. Jag stannar där och känner mig ganska trygg. I min värld är jag hon, i alla fall just ikväll.


Skulle vara fyllechaffis ikväll åt min vän Daniel, men ödet gav mig rätten att istället gå och lägga mig och sova, vilket jag också borde ha gjort men det har jag inte. Så jag ska prova nu och se hur det går att somna, jag skulle nog behöva det...

(Och förresten har Michael Jackson dött idag. Alla ska dö, han dog idag. För mig är det helt okej. )

it's our godforsaken right to be loved
loved loved loved loved


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0