Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel
Bakisdagen går mot sitt slut. Jag är trött, sliten och faktiskt ändå rätt nöjd med dagen måste jag säga. Alla som känner mig vet ju redan att jag tänker rätt mycket när jag är bakis och inte orkar göra nåt annat, idag var inget undantag. En fin vän har hjälpt mig ganska mycket idag, hans ord är kloka och hans sätt att tänka är inte helt olikt mitt sätt att tänka bara det att han får det att låta bättre och lättare än mig. Dom senaste månaderna har jag krånglat till saker i onödan och jag har överanalyserat simpla saker tills dom får mig att må dåligt. Det är jag som gör så och det är jag som förlorar på det. Det är dags att lägga ner, glömma bort saker och börja om.
Min vän var en ängel igår, han liksom guidade mig genom en knepig kväll och oavsett innehåll på kvällen slutade den precis som jag ville när jag somnade här i min stoooora säng som jag tycker så mycket om. I morse blev jag väckt av vad jag kallade för sms-terrorisering (jag fick ett sms men det fick mig att vakna så det var terror för mig) av älskade säris och en stund senare stod hela hemvägenfamiljen här å tillsammans gick vi till 47an för en helt vanlig bakisdag trots att dagen minst sagt inte var speciellt vanlig.
Säris och jag har beslutat idag att det nya året skålas in med pommac och det blir som en minisemester att åka bort till skogen ett par dagar och äta god mat, spela spel och umgås.
Ikväll har jag umgåtts med Johan, min fina granne. Jag gillart. Vi såg en film som inte kommer räknas som min favoritfilm men som var intressant ändå, promenerade lite å tog det lugnt.
Det har varit en bra bakisdag och den sista bakisdagen på länge. Nu går vi mot bättre tider!
Jag säger vad jag vill - skit samma om nån skrämsom det blir pinsamt för en del - så är det ändå dom som skäms
Kommentarer
Trackback
