Zandra

Jag har läst aftonbladet idag, klickat mig runt bland massa krönikor som alltid när jag har tråkigt och det ringer lite. Såg att kvinnor gråter 16 månader av sina liv, vilket inte är helt otänkbart när jag funderar lite på mig själv och mitt liv.
Det första levnadsåret gråter en liten flicka i snitt tre timmar om dagen, tonårstjejer gråter två timmar och femton minuter i veckan. Det blir fan mycket tid redan och då har livet knappt börjat..
Sen finns det kartlagt 5 vanliga anledningar i olika åldrar där jag tyckte det var ganska intressant.

Ålder 0-1 år
1. Hunger
2. Trötthet
3. Enda sättet att kommunicera
4. Behöver blöjbyte
5. Känner sig sjuk

Ålder 19-25 år
1. En gråtmild film
2. Blivit dumpad
3. Förlorat någon närstående
4. Beslutsångest kring ett långt förhållande
5. Ska ha barn

Om jag tänker mig själv, som borde va i den nedre där så känns det inte som det stämmer.
Jag är mer lik den första kategorin. Jag kan gråta av trötthet (JA), av hunger (JA), av att jag känner mig sjuk(JA), ibland gråter jag av att jag är arg, det blir lite som det enda sättet att kommunicera(JA). Blöjorna skiljer mig från barnen, och som krönikan beskrev, vi kvinnor byter det vi har istället när det passar, innan det "gått för långt".
Sen kan ju lite av alla åldersgrupper stämma in såklart, så jag är inte alls förvånad att vi faktiskt gråter ett år och fyra månader av våra liv.

här är länk till själva artikeln
och här är krönikan