in ten minutes i'll be late for the door
Jag har det bra nu för tiden. Massa underbara vänner omkring mig, människor som länge funnits i mitt liv eller människor som tillkommer. Jag träffar vänner jag inte träffat på länge, jag gör spontana grejer som jag mår bra av. Självklart kommer konstiga känslor krypande ibland, känslan av ensamhet. Ja vet att jag inte är ensam, men vissa gånger kan det kännas så. Det är väl en övergående period kan jag hoppas. Men jag är grymt tacksam över att jag har så mycket bra vänner i mitt liv!
Vad kan slå ett sms där det står att jag är bra, att ja ska krya på mig nu när jag är sjuk, eller bara en nattlig konversation om allt och ingenting? Vad kan slå att jag, säris och Fanny beger oss ut på galna nattliga turer med kameran, bra musik och massa skratt? Just nu känns det inte som något slår det jag har, den glädje jag oftast känner och de äventyr som kommer med jämna mellanrum.
Självklart är det också tomt, jag hade inte bott själv på 2,5 år när jag tvingades lära mig hur man gör. Det fanns alltid någon hemma att berätta saker för efter en dag fylld med sorg eller gädje och det var alltid någon som sov vid min sida. Men på de tre månader som gått har jag lärt mig en hel del om mig själv, jag har gjort saker jag innan aldrig skulle haft en tanke på och jag har, i alla fall de flesta dagar, vaknat med glädje inför dagens äventyr. Jag har sett platser jag aldrig förut besökt trots att det lgger så nära, jag har fått tillbaka vänner som jag tyckt så mycket om och jag har blivit den spralliga glada Zandra som ingen sett till på ett tag.
Det är blandade känslor, men de flesta dagar mår jag bra av det som hänt och jag är säker på att det finns en bra anledning bakom varje detalj som händer. Klart jag saknar den underbara extrasläkt jag hade, och jag saknar Johan också vissa dagar, men livets gång går inte alltid som man tänkt och som man vill och ur det här går jag i alla fall hel och rakryggad.
Tankar inför framtiden stör mig. Jag skulle såå gärna vilja läsa bildjournalistik. Men jag vill inte flytta. Sundsvall är 18 mil bort och en helt vanlig äventyrsdag känns det så nära, men när det handlar om att flytta så känns det plötsligt som jag kommer hamna på andra sidan jorden. Jag trivs här, jag trivs med att vara hemma i min lilla lägenhet. Jag har allt jag just nu behöver här. Vad händer med mig om jag flyttar? Men å andra sidan - vad händer om jag inte flyttar?
Ja för er som känner mig kommer det inte som någon chock att jag analyserar lite för mycket när jag är sjuk. För er andra - gilla läget.
Nu ska jag äta frukost, bädda ner mig i soffan och hoppas att jag snart mår bättre. Feber, frossa och huvudvärk är ingen jättebra kombination. Jag vill inte vara sjuk, jag vill jobba!! (ja tro det eller ej, men det vill jag!)
What would you say, if i said that you could?
Ja, det stämmer nog bra det du skriver. Jag saknar också extra-släkten och framför allt Johan men man får klara sig. Man blir tvungen, vare sig man vill eller inte...
Men det här med att flytta till S-vall, nej jag tror inte på det... Vem ska då göra matdosor till dig. Och komma med snus när det är kris ? Hoppas du kan hitta något intressant närmare. Annars blir det dyrt med bensin för mej.
Krya nu på dig så hörs vi....
ja, tänk på mamma! hon måste ju få ha så många barn som möjligt hemma när jag har planer på att återvända till örebro :P
Nehe du, nu har du fel lilla gumman... Om ni sprider ut er blir det billigt boende när vi vill ut och åka ;=)
Men Zandra, kan du titta ut ett datum för ljusparty ? Mitt äppel-ljus i hallen tar snart slut och jag behöver ett nytt. Gärna några andra också... Och kanske någon ny ljushållare :) Ett datum tack, så jag kan skicka inbjudningar när jag är tillbaka efter semestern
