Zandra

Idag tänkte jag på en grej när jag var som mest less på jobbet. Det ringer minst 50 pers varje dag och söker en restaurang, oftast lyckas det vara precis när jag är hungrig och då blir jag sur och tycker att dom borde få lite dåligt samvete. Sen sitter jag där å jobbar å jobbar å jobbar å jobbar utan nån semester i sikte medans jag får koppla sjukt många till ving, resia, fritidsresor osv osv osv hela dagarna, jag får höra folk diskutera vilken ort dom ska leta hotell för att dom är ute å åker på vägarna medans jag åker mellan jobbet och hemma och aldrig behöver fundera på var jag ska övernatta och ingen får det minsta dåligt samvete för att jag sitter där och dom lever livet.

Iofs tänker väl inte jag heller när jag går in i en affär å handlar kläder för osmart mycket pengar att det på något sätt är synd om kassörskan som inte handlade dom kläder jag just handlat. Men ja, förstår ni vad jag menar?


Det har varit en rätt lång och seg dag idag igen. Kroppen vill inte hänga med och jag har nog varit nära att somna femtielva gånger. Jag har vinkat hejdå till Herr F som inte längre kommer vara en arbetande karl hos oss vilket i sin tur innebär att han inte längre kommer vara en vän till mig eftersom han inte kan uppföra sig som en vuxen karl.

Nu ska nog jag och Jessica snart åka å äta middag någonstans, lagom middagstid nu va? Sen blir det soffläge resten av kvällen och i morgon sover jag tills jag vaknar. (ja det lär ju ändå inte bli nån vidare sovmorgon men ändå)

I morgon får jag återigen se ett par gifta sig. Eller ja, dom är ju redan gift när dom kommer till oss, men jag får se en fin klänning, lyckliga par och mammor som inte kan låta bli att gråta när dom ska tala. Jag börjar bli van, det berör mig inget vidare längre. Betyder det att jag inte kommer tycka att det är så speciellt att gifta mig sen?

Middag var det. Jag har även hittat en låt jag tycker om.